Frihet att leva som andra
Publicerad:
4 november, 2009
Jag är funktionshindrad och har sedan 1994 levt med personliga assistenter. Tack vare lagen LSS har jag kunnat behålla meningen med mitt liv. Men detta har inte varit lätt. Vad krävs egentligen av en funktionshindrad människa för att hon ska kunna leva som andra?
En människa som föds funktionshindrad får under sin uppväxt successivt lära sig vilka annorlunda krav ett fungerande liv med personlig assistans ställer på henne. Kontakter med andra barn i samma situation underlättar utvecklingen, lika barn lär av varandra och stödjer varandra, t.ex. vid lägervistelser eller gemensamma fritidsaktiviteter. En människa som på grund av sjukdom eller förvärvad skada blir tvungen att delvis lära om sitt sätt att leva. Är skadan omfattande blir hon dessutom tvungen att lära sig leva med personlig assistans.
Att lära sig leva med ett funktionshinder kan vara svårt och att lära sig leva med assistans kan vara ännu tuffare. För detta krävs utbildning. Jag har rätt att själv välja mina assistenter, men hur och vilka ska jag välja? Hur ska jag bemöta människor som istället för mig utför mina sysslor? Mina assistenter har ett arbete men vilka arbetsrättsliga regler gäller för dem? Hur schemalägger jag deras arbete? Hur lägger jag deras löner? Hur ordnar jag vikarier då de är sjuka eller har semester? Och hur klarar jag mig själv som funktionshindrad arbetsledare och vilken rätt har jag? Till allt detta behövs som sagt utbildning. Men inte hur som helst. Detta är en dyrköpt erfarenhet man inte kan läsa sig till. Därför måste vi funktionshindrade själva göra vår utbildning och dela med varandra. Allt för att nå friheten att leva som andra.
-
/ Ulrika Båhlerud, arbetsledare