Jag blir arbetsledare
Publicerad:
26 november, 2009
Jag har funderat mycket kring om vad och hur jag ska skriva den här bloggen och jag har kommit fram till att det jag kan mest och bäst om är personlig assistans. Och så blir det.
Jag minns fortfarande den dagen hösten 1992 då jag fortfarande hade hemtjänst och hemtjänstassistenten kom hem till mig. Hon sa till mig att jag var alldeles för besvärlig vårdtagare. Jag jobbade då och behövde hjälp mellan 7-9 före jobbet och på kvällen när jag kom hem. Hemtjänsten jobbade 8-16 och hon fick alltså anställa extrapersonal som kunde jobba mina tider. Hon ville att jag skulle ta med mig mina beviljade timmar och gå till någonstans där jag kunde få hjälp.
Då hittade jag GIL och från och med 1 januari 1993 har jag personlig assistans via GIL. Jag bodde vid den här tiden i Kållered med min dotter. De assistenter jag anställde i början blev helt naturligt framförallt grannar men snart fick jag sätta in en annons i Mölndalsposten. Eftersom jag inte hade så många timmar fick jag ha en person anställd av arbetsförmedlingen som assistent under min arbetstid. Den personen fick jag inte anställa själv utan arbetsförmedlingen skickade en ung man. Och jag var 44 år och behövde hjälp framförallt vid toalettbesök...
Tack och lov var det snart 1994 och LSS började gälla. Då fick jag liksom många andra, som varit snålt behandlade av kommunen, ordentligt många timmar för den personliga assistansen. I kommunen hade jag 5 timmar om dagen och nu fick jag 16. Alltså hela min vakna tid. Jag kunde dessutom flytta timmar hur jag ville och jag var arbetsledaren.
-
/ Ulrika Båhlerud, arbetsledare