Otillgänglighet = Kränkning
Publicerad:
17 september, 2009
Man kan möta diskriminering i många sammanhang, både där man förväntar sig och där man inte förväntar sig det. Ofta sker det på många sett samtidigt.
Sent kommer jag att glömma när jag skulle köpa glasögon sist. Jag tog mig ned till centrala stan och fram till den planerade glasögonaffären där möter jag det första hindret, ett trappsteg upp till affären. Inte högt men tillräckligt högt för min elrullstol. Butikspersonalen observerade direkt min belägenhet. De kom ut och beklagade och när jag efterfrågade en ramp beklagade de än en gång, men sprang in i butiken och försökte lösa det ändå med en gammal bordsskiva. Jag kom tack vare denna in i affären och anmälde mig i kassan för den tidsbeställda kontrollen av min syn.
Kassörskan kallade på optikern som visade mig till undersökningsrummet. Han frågade kallt och ointresserat om jag själv kunde gå in till stolen och sätta mig. Jag talade då om för honom att jag inte kunde lämna rullstolen. Optikern konstaterade, att han inte kunde undersöka mig då. Jag frågade honom om det verkligen inte fanns någon annan möjlighet att testa synen, så jag kunde köpa nya glasögon. Hans blick blev föraktfull och han svarade ointresserat ”- Nej!”. Han sa uttryckligen till mig att jag kunde gå till en annan affär. Denna situation gjorde ett djupt jack i min självkänsla, speciellt som jag efter detta fick ta mig via den gamla bordsskivan ner till gatan igen.
-
/ Ulrika Båhlerud, IL-samordnare