Tillgänglighet har förlorat sin klang
Publicerad:
10 september, 2009
Nu får väl sommaren anses vara över. Även om solen mestadels lyst med sin frånvaro hoppas jag att ni har många ” soliga minnen”. Själv minns jag de tre varma veckorna efter midsommar då jag till och med badade. Sedan kom några dagar i augusti som också går till minnesarkivet. I samband med att jag var på Amundön, Göteborgs badplats för funktionshindrade, och badade kom tanken om diskriminering för mig. Efter detta har jag surfat och läst mycket, för att framförallt se hur mycket myndigheterna har arbetat med detta.
Tillgänglighet är ett väl använt ord. Det används så mycket att jag tycker att det har förlorat en stor del av sin klang. Det var tänkt att allt skulle vara tillgängligt nästa år, men hur ska det gå när inte ens alla offentliga lokaler kommer att vara tillgängliga.
Redan 1948 påbörjades arbetet att minska diskrimineringen i vårt samhälle, men vad har egentligen hänt sedan dess? Under 50 och 60- talet var diskrimineringen av funktionshindrade ganska total. Väldigt utbredd var då bruket av institutioner och de funktionshindrade gömdes helst där. Resultatet blev naturligtvis av vi sällan syntes på våra gator eller i våra hem. Var det månne så att det man inte ser har man inte ont av. Tack och lov försvann detta under 90-talet när LSS kom 1994. Men all annan diskriminering då?
Det finns många olika typer av diskriminering, men värst tycker jag den som kommer ifrån myndigheter är. Tyvärr är det väldigt svårt för människor som inte är funktionshindrade att förstå hur vanlig och ofta effektiv den är. Som exempel på denna okunnighet har regeringen startat flera utredningar för att lära sig om detta. Jag har också hört talas om en man som frivilligt satte sig i rullstol och skulle sitta kvar där i tre månader för att förstå vad vi utsätts för dagligen. Han lär inte ha klarat detta mer än en kort tid. Han lär ha upplevt det fruktansvärt!
Jag har tänkt att under början av hösten ägna mina bloggar åt det ämne – diskriminering. Jag hoppas på mycket gensvar från er. Era tankar och erfarenhet är säkert av stor betydelse för mig men framför allt många andra.
-
/ Ulrika Båhlerud, IL-samordnare