GIL tillgänglighetsspanar på Göteborgs Konserthus

Vi går på konsert. Men det bidde ingen 5:a av Beethoven, det bidde en 9:a av Mahler.
Bild på dirigenten Eschenbach. Foto Luca Piva

Anders försöker tyst påkalla min uppmärksamhet genom gester och mimik, skriver något på sin mobil och räcker över: ”Besvärad av pennljudet” står det. Han lyfter hakan och nickar diskret framåt mot en kvinna framför oss som demonstrativt trycker sina fingrar mot öronen. Hon störs av ljudet som uppstår när min penna rör sig över pappret när jag skriver ner mina tankar medan Mahlers stråkar fyller rummet. På raden bakom oss sitter två systrar med handarbeten och garn runt halsen, den ena virkar den andra fäster en dockas trådiga hår med tysta stygn. Vi sitter längst ut på 9:e raden i Göteborgs Konserthus för att undersöka hur det är ställt med tillgängligheten här. Publikens är känslig och krävande. Tysthetsnormen är absolut.

Minns du förra våren när en man upprört reste sig i ett fullsatt konserthus och protesterade mot att en person i publiken levde sig in i musiken på ett sätt som bröt mot husets alla normer? Det var 19-åriga Ebba Vester som hade stört honom när hon inte förmådde hålla tillbaka sitt gillande. Den händelsen ledde till en högljudd debatt om vem och vilka som har rätt till kulturlivet. Veckorna innan händelsen med Ebba hade fem rullstolsburna elever stoppats i foajén på grund av husets brandregler, vilka endast tillåter två rullstolar i huset samtidigt. Göteborgs konserthus stod dock upp för Ebba och sa att man på allvar skulle ta itu med sina höga trösklar – hos dem skulle ingen behöva känna sig exkluderad.

Denna händelse ledde till att Petra Kloo Vik, Göteborgssymfonikernas barn- och ungdomsproducent, bad GIL vara bollplank i utvecklingen mot ett inkluderande konserthus som vill spela för alla sorters lyssnande. Det bollades om fortbildning och tillgängliga konserter, där formen ”Relaxed Performances” tog form. Någon gång på vårkanten bestämde vi att vi skulle undersöka om händelsen med Ebba mynnat ut i mer än vackra ord och god vilja.

Petra skulle bjuda på en konsertupplevelse där vi skulle komma som gäster. Vi kontaktade Mina Benaissa på P1:s Kulturnytt och tänkte att vår tillgänglighetsprövning av kulturens finsalong berör många. Petra bad oss välja datum och önskad konsert. Redan här var trösklarna höga. Stora salen har endast fyra rullstolsplatser och många konserter ges endast en eller två gånger. De mest populära är bokas tidigt på säsongen eftersom den trogna publiken har abonnemang. Så vår önskan att antingen se ”Musiken som vägrar släppa taget” den 27 april eller ”Vårkonsert” den 4 maj eller ”Beethovens femma” den 11, 12, 25 eller 26 maj gick inte att tillfredsställa. Vi fick ta det som blev kvar. Och platser längst ut. De attraktiva platserna nära mitten är inte att tänka på, de är aldrig ett val för den som är rullstolsburen. Det digitala bokningssystemet hade inga rullstolsplatser alls, de biljetterna behövde bokas via telefon vardagar mellan kl 12-18 eller lördag 11-15. Bäst att också suget efter musik uppstår på kontorstid. En plötsligt extrainsatt konsert med den store Eschenbach och Mahlers 9:a blev vår räddning.

Den klassiska musiken omges av normer så strama att de kan uppfattas som otillgängliga och exkluderande. Som publik i konserthuset applåderar en inte mellan satserna, klär sig inte hur som helst och bör helst ha ett hum om såväl de uppförda verken som den framstående dirigenten. Och Gud nåde den som glömt stänga av sin mobiltelefon, har en retlig hosta, suckar lustfyllt eller rör sig hastigt i stolen.

Våra upplevelser startar dock långt innan vi når foajén. Att ta sig in i huset kunde ha varit en baggis om det inte vore för att det saknas automatiska dörröppnare. Plus för de fyra handikapp-platserna och avfasningen alldeles om hörnet till vänstra entrén mot Götaplatsen till. Väl inne utsätts vi ganska omgående för några vänlighetsattacker. En äldre dam skyndar fram mot vårt sällskap för att ridderligt öppna dörren för den rullstolsburne i sällskapet. Vad tänker hon? Vårt sällskap inbegripna i ett samtal: att vi inte kan öppna själva, att dörren är för tung att varje rullstol behöver hennes räddande manöver. Och hon den unga flickan i kassan som inte vill ta emot Anders betalning när han lägger fram en ask mintpastiller på disken när han hämtar ut våra biljetter. Den vill hon bjuda på, säger hon och ler. Den fördomsfulla snällheten är inte unik för konserthuset den drabbar rullstolsburna i alla situationer. Varje dag.

I sommar ska konserthusets alla stolar bytas ut och rullstolsplatserna utökas till sex. För att gå brandmyndigheterna till mötes kommer man att öka bemanningen i foajén när fler rullstolsburna personer finns i huset samtidigt. Det digitala bokningssystemet ska utvecklas och tillgängliggöras. Kanske. Problemet är att bokningsbara rullstolsplatser kan utnyttjas av folk som falskt intygar att de har behovet bara för att få en plats, tänker man. Två konserter av modellen ”Relaxed Performances” är programlagda i den mer intima Stenhammarsalen till hösten. Tanken med dessa är att personer som inte är så vana vid klassisk musik ska känna sig bekväma och välkomna. Under dessa konserter ska taket vara extra högt, stämningen avspänd och normöverskridande. Här får prasslas med papper, applåderas, nysas, småpratas och levas ut. ”Här är både medverkande och publik med på noterna och alla, oavsett temperament och funktion, är välkomna att ta till sig klassisk musik på sitt eget sätt. Dörrarna står öppna för att man ska kunna lyssna framför scenen eller utanför.” Tanken är god, lite som barnvagnsbio för småbarnsföräldrar där de små får gny och gråta. Och visst är det ändå fantastiskt att Göteborgspubliken får vara med om dessa avsteg från konsertrutinerna, när musikens grundvillkor ställs på sin spets och livet i konsertsalen hamnar i direkt dialog med det omgivande samhället, till exempel med idéerna om den andre, den som är annorlunda än jag, som musikkritikern Magnus Haglund skrev i en text som kommenterade händelsen med den upprörde mannen protesterade förra våren.

Och vi, vi återkommer i höst för att se hur man bar sig åt för att fylla de planerade två normöverskridande avslappnade föreställningarna i Stenhammarsalen, med tanke på att det bara får finnas sex rullstolar/permobiler i huset samtidigt.

Tillgänglighetsspaning med P1 Kulturnytt

P1 Kulturnytt följde med den där dagen på Konserthuset. Hör deras inslag här.

Petra Kloo Vik tog också kontakt med Anders Westgerd, verksamhetsledare för GIL, ett kooperativ som samordnar personlig assistans och också verkar som opinionsbildare för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hon tog in Anders som konsult. Och Kulturnytt följde med honom under en konsert där han just skulle pröva tillgängligheten.

– Till exempel gick det inte att boka rullstolsplats via nätet. Man måste ringa ett särskilt nummer vissa tider. Och sen finns det inte heller många platser, de tar snabbt slut och man tänker nästan att det inte är någon idé, säger Anders Westgerd.

 

Relaterade poster

HSO efterlyser berättelser om ojämlikhet

Nyhet

Har du erfarenheter och upplevelser av ojämlikhet på grund av funktionsnedsättning? Lever du i Göteborg? Har du en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning? Vill du dela med dig av dina upplevelser av ojämlikhet? Eller har du idéer om hur staden kan bli mer jämlik?

Läs mer

Sten is a bully ger ringar på vattnet

Nyhet

Torsdagen den 25 november hade GIL besök av Johan Nyhus (S), som är kommunalråd och ordförande i Trafiknämnden. Med sig hade han stadssekreterare Ruben Malmström. Mötet var ett resultat av aktionen "Sten is a bully" som GIL genomförde under september. Det var Johan Nyhus själv som initierade samtal med GIL när han uppmärksammade kampanjen. Mötet handlade förstås om tillgänglighet till stadsrummet, med sten i fokus. Det är av erfarenhet lätt att det blir bra snack men inga resultat i sådana här sammanhang men Johan uppvisade engagemang och på GIL hoppas vi att Sten is a bully faktiskt var startskottet på mera verkstad på gator och torg i Göteborgs Stad!

Läs mer

Sten is a bully

Kampanj

Torsdagen den 14 september 2017 vaknade Göteborg till den obehagliga känslan av att något inte stod rätt till. På Järntorget möttes människor på väg till jobb och vardag av en minnesplats. Blommor, nallar, ljus och handskrivna lappar, tillägnade den mördade – Sten.

Läs mer

Sommartider på kontoret

Nyhet

Nu är hon här sommaren och semestrarna börjat plockas ut på kontoret. Det finns dock alltid någon att få tag på, någon som täcker upp för den sommarledige, och på kontoret har vi öppet precis som vanligt. Vill du veta hur just ditt GIL-stöd jobbar så ser du här hur de lagt sina semestrar i sommar.

Läs mer

Vad duktig du är

Kampanj

Hur svårt kan det vara att köpa en paket mjölk om du har en funktionsnedsättning? I spelet ”VAD DUKTIG DU ÄR!” får du som spelar själv uppleva frustrationen det innebär med höga trösklar, trånga passager, fördomsfulla medmänniskor, indragen assistans och att hela tiden motarbetas av politiska beslut. Spelet är det senaste i en lång rad aktivistiska projekt från GIL och släpps våren 2017.

Läs mer