”När jag skadade mig gick jag igenom många klassiska faser. Den om att livet var över, den om att det var fel på mig och den då jag var arg och missförstådd. 2008, när jag började som VD på assistanskooperativet GIL, så hade en hel del tid förflutit sedan olyckan. Jag var framme vid fasen ”storhetsvansinne”. I alla fall så kände jag mig taggad på att försöka förändra och förbättra världen!”Anders Westgerd, VD
GIL:s VD Anders Westgerd har skrivit en krönika i RTP:s medlemstidning LIV. Här hittar du texten i sin helhet:
”När jag skadade mig gick jag igenom många klassiska faser. Den om att livet var över, den om att det var fel på mig och den då jag var arg och missförstådd. 2008, när jag började som VD på assistanskooperativet GIL, så hade en hel del tid förflutit sedan olyckan. Jag var framme vid fasen ”storhetsvansinne”. I alla fall så kände jag mig taggad på att försöka förändra och förbättra världen!
Redan från start bestämde vi oss för att försöka påverka gemeneman snarare än redan investerade i funktionsfrågor. Vi valde även en framtoning som är humoristisk, ironisk och ofta absurd.
Samtidigt som jag hört oss beskrivas som oortodoxa, så är våra metoder klassiska: varaktig förändring uppkommer inte genom foglighet, utan föregås oftast av aktivism.
Eftersom ambitionen är att vi inte längre ska vara undangömda eller begränsade till anvisade platser och forum, så sammanfogar vi modigt (somliga kallar det smaklöst) funktionsnedsättningar med olika sådant som folk inte tycker hör ihop med ”sådana som oss”. Sex, alkohol och… humor till exempel.
Varför då detta effektsökeri? Jo, funktionsfrågorna är undangömda och ansedda som osexiga. Här finns inte glitter och glamour. Vi kan inte botas och därmed bli föremål för kändistäta insamlingsaktioner eller upplysningskampanjer på bästa sändningstid. Vi har ett rykte om oss att dregla, sakna ambitioner och kosta pengar. Vi är heller ingen homogen grupp. Att vi möts av fördomar är kanske det som förenar oss allra mest.
En av mina favoritaktioner är CP-trucken. Vi köpte en gammal civilpolisbil och byggde om den till en parkeringsplatsomvandlare som gjorde handikapparkeringar av vanliga p-platser. En mörk natt i december 2015 märkte vi om 96 p-platser mitt i Göteborg. När morgontrötta bilister kom dit så uppstod förvirring. De fick känna frustrationen av att cirkla runt ett par varv och finna sig i att det inte finns någon plats för dem. En känsla de flesta av oss som lever med en funktionsnedsättning får uppleva flera gånger varje dag.
En av våra mest uppmärksammade kampanjer är CP-ölet. Vi skulle medverka mässan Leva & Fungera. I vår monter fokuserade vi på leva när vi ställde in en stor soffa, byggde en bar och satte på musiken. Jag minns särskilt hon från habiliteringen som förvånat utbrast att det kändes som om det var alkohol i ölen. När jag sa att ja, här var det 5,6 %, så blev hon förvånad och tyckte att det var ”opassande på en handikappsmässa”. För mig var det ett bevis på att vi var på rätt spår.
Inspiration till en ny kampanj kan komma när som helst! När Corona trängde sig på så hamstrades det toalettpapper som aldrig förr. Det blev inspirationen till Cripple Crap Wipes – ett toalettpapper med samlade fördomar om funktionsnedsatta.
Vi har tagit hjälp av fans på Facebook och bett dem lista fördomar som de stött på. Dessa tryckte vi på toalettpapper. Vi gjorde en snygg musikvideo där jag förstör toapapperet. Jag visar några ovanliga sätt, men det finns ju tusen sätt att krossa fördomar på! Det är samma med arbetet för full delaktighet för människor med funktionsnedsättning. Var kreativ! När folk motsätter sig vårt sätt så säger vi gärna: Om du har en annan väg, eller en bättre väg, så kommer vi inte stå i vägen utan uppmuntrar dig att göra skillnad!”