Segelflygning som parasport

Ja det var en kväll i juni, då när sommarn var som bäst, som vi for ut till Borås Segelflygklubb. Nils Andersson, som är förälder till en av GIL:s medlemmar, men också biten av segelflygandets ädla konst, tog emot oss. Med glimten i ögat och ett skrockande handslag visade han oss in på området.

Det var en väldigt varm och fin dag. Ovanför oss svävade någon redan, alldeles ljudlöst, högt upp på den i det närmaste molnfria himmelen. Andra förberedde sig för sina flygningar. Någon lyfte, någon landade.

Borås Segelflygklubb är en av Sveriges största med sina cirka 100 aktiva medlemmar. Klubben har sju segelflygplan och ett bogserflygplan. Start och landning sker på Viareds flygfält strax utanför Borås, med en 800 meter lång asfaltbana och ett lika långt gräsfält bredvid.

Jarek Bednarz, som är en van segelflygare som också är mycket engagerad i utbildningsverksamheten på klubben, presenterade sig och förklarade kort hur det skulle gå till. I det tvåsitsiga segelflygplanet skulle Anders sitta fram och han själv skulle sitta bak. Flygplanet har dubbelkommando; man kan styra såväl bak som fram. Det gör att den inte själv har certifikat kan dra lite i spakarna, men sedan tryggt lämna över till en van flygare om det behövs.

Anders hade med sig en mobil lyft och när han väl fått av sig sina maffiga sneakers så var det inte så svårt att komma på plats i sätet. Nils såg till så att Anders fick på sig en fallskärm, bara utifallatt, och en gräll solhatt som skydd mot UV-strålningen, som blir mer påtaglig när man närmar sig solen. Planet knuffades med mankraft ut på gräset, en lina fästes mellan bogserplanet och Jareks och Anders plan. Bogserplanet startade motorerna och började dra, strax lättade det lilla segelflygplanet från gräset och de for uppåt, bortåt.

Nils och Jarek pratar ihop sig om det sista innan Jarek sitter ner med Anders i cockpit.

Från marken kunde vi se planet dra i riktning mot Borås med segelflyget efter sig. På drygt 1000 meters höjd frigjorde sig Jarek och Anders.

Där uppe blev det med ens tystare när bogserplanet avvek. Jarek bjöd på en liten guidad tur både om Borås, omgivningarna, höjden och segelflygandet. I ett så litet plan kände Anders sig som ett med atmosfären. Lite blottad och med stor frihetskänsla på en gång. Vi passerar 1100 meter, meddelande Jarek. 1200. 1300. 1400. Och så seglade de till sist 1500 meter ovan mark! Under tiden återvände och landade bogserplanet.

När Jarek och Anders varit iväg ungefär 30 minuter såg vi dem återigen på himmelen ovanför flygplatsen. Ljudlöst närmade de sig landningsbanan och landade sedan mjukt mot gräset. Jarek var snabbt ute ur planet och fällde upp glaset, det blir varmt där inne. En dag som denna var det nästan som ett växthus. Den som känner Anders vet att han uppskattar det varma men till och med han verkade faktiskt tycka att det var läge att öppna upp!

En golfbil kördes fram och drog planet tillbaka till planen vid klubbstugan. Det gick riktigt smidigt med lyftet tillbaka till rullstolen och efter en stunds snicksnack och en svalkande cola var det dags att sticka tillbaka till Göteborg igen.

Efter ungefär en halvtimmas segling i de blå återvänder de till Borås Flygplats.