Centerpartister i rullstol

Representanter från Centerpartiet i Göteborg besökte GIL för att testa att ta sig fram i rullstol. En timme räckte för att synliggöra skillnaden mellan teori och verklighet. Erfarenheten ger en konkret inblick i hur stadens utformning påverkar möjligheten att delta på lika villkor, och hur tillgänglighet inte alltid innebär full delaktighet.

Förra veckan fick GIL besök av representanter från Centerpartiet i Göteborg. Besöket inleddes med ett samtal om personlig assistans, hur den finansieras och vilka negativa konsekvenser den låga uppräkningen av assistansersättningen får i praktiken.

Elise-Marianne Åberg får tips av Anders Westgerd hur man manövrerar stolen.

Därefter gick vi ut i närområdet. Under en timme testade lokalpolitikerna att ta sig fram i rullstol. Med full bålstyrka, god balans och fungerande handfunktion är förutsättningarna andra än för många som använder rullstol, men det ger ändå en första inblick.

Vi korsade Mölndalsvägen, en vanlig vägkorsning med spårvagnsspår, cykelbanor, mötande flöden, tveksamma avfasningar, kantstenar och små lutningar i gatan. Man måste hela tiden parera och planera sin väg.

Små nivåskillnader kan vara stora hinder erfar Hans Arby.

På vägen till World of Volvo fick de testa att rulla över olika markbeläggningar: asfalt, mindre plattor, större plattor och grus. Området runt upplevelsecentret är nyligen anlagt. Där har man valt ett material som länge kritiserats av funktionsrörelsen: gatsten. Ojämnheterna kan få små länkhjul att fastna och det finns risk att man faller ur sin stol. Skakningarna kan orsaka smärta eller spasmer. Ändå menar man att gatsten bidrar med stämning. Utanförskap, smärta och försummelse ligger väl närmast till hands då…

Delegationen från Centerpartiet i Göteborg tog det säkra före det osäkra, att ta sig över korsningen tog minst ett par rödljus…

GIL berättade om hur tillgängliga lösningar, trots att de är användbara, inte alltid innebär delaktighet. Vi beskrev till exempel fenomenet släta gångstråk, som sällan dras där människor faktiskt rör sig. Den som behöver ett jämnt underlag hänvisas inte sällan till en längre väg, medan andra kan ta den mest intuitiva och kortaste sträckan. Resultatet blir att man i en grupp separeras, i tempo, i rörelsemönster och i praktiken också socialt.

Daniel Falkemo med egen erfarenhet av att vara assistent och GIL:s VD Anders Westgerd i samtal om den personliga assistansen.

En hel klass eller arbetsgrupp kommer inte spontant att ta den funktionsnedsattes omväg av sympati. Det är en vacker tanke, men det är inte verkligheten. För att personer med rörelsenedsättningar ska kunna leva som andra krävs det ett annat sätt att ta sig an uppgiften än att bara uppfylla minimikraven. Att utgå från vad som krävs är i sig hämmande, det som behövs är en vilja att alla ska kunna ta sig till och använda en plats på likvärdiga villkor.

Det gäller att ha tungan rätt i mun, det finns gott om ojämnheter, kanter, avfasningar.

Politikerna från Centerpartiet tyckte att det var lärorikt att testa rullstol och lyfte att fler borde ta chansen att uppleva stadsmiljön ur andras perspektiv. De stod ödmjuka inför den avgörande skillnaden: efteråt kunde de resa sig och gå vidare. För andra är det här vardag.

Anna Belfrage funderade mycket på stadens utmaningar och hur man skulle få fler att komma till insikt.

Medverkande från Centerpartiet:
Elise-Marianne Åberg (C), ersättare i socialnämnden Centrum,
Anna Belfrage (C), ledamot i Äldre- vård & omsorgsnämnden Centrum,
Daniel Falkemo (C), ledamot i Göteborgs Stads kulturnämnd,
Maria Nilsson (C), ledamot i Göteborgs Stads råd för funktionsrätt,
Hans Arby (C), ledamot i Göteborgs stads kommunfullmäktige, exploateringsförvaltningen.